fågel och maskrosor
Jag ber alla mina läsare om ursäkt för att min dator fick ett ohejdbart anfall av upprepningstvång. Knappar jag tryckte på, fungerade inte vad jag kunde se, och jag försökte många gånger! Sedan visade det sig att knappen i hemlighet hade fungerat och skrivit ut texten många gånger, och då gick det inte att sudda ut spåren av min iver att publicera vad jag hade skrivit.
Men inte skall jag gnälla nu, när maskrosorna blommar vid Årstaviken! I en gammal barnvisa står det: ”Trädgårdsmästarn säger fult, fult, fult! / Gräset lyser bara gult, gult, gult!” Jag förstod det aldrig, när jag var liten. Men det var rösträttstider, och Elsa Beskow gav ogräsen yttrandefrihet i Blomsterfesten i täppan (1914):
Ni trädgårdsväxter hatar oss
Och säger att vi latar oss,
Men vi är aldrig sura vi –
Det är ofta ni!
Hon säger att hon hörde blommorna ropa på henne: ”Ge oss röst!” Det tänker jag på, där jag sitter med Tomas på en skuggig bänk vid Årstaviken och ser maskrosorna lysa. Plötsligt flaxade en fågel med stora vingar i en knäckepil som lutade sig över vattenytan snett emot oss. O, det var hägern som vi saknat så i vinter! Vi hade inte sett den alls, när den satt stilla i trädet. Folk gick tätt förbi utan att se den.
Och lätt som en fågel satte sig plötsligt vår vän Lovisa bredvid oss på bänken! Hon var på väg till sin ateljé. Nu visade vi henne hägern och hon visade oss i kameran hur hennes 11-åriga dotter Klara ritat tre figurer som hon namngivit, så att man förstod att de hörde ihop. Klara hade hängt med mamma på en pratstund hemma hos oss, när vi talade om Johannes Anyurus roman om terrorismen, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. När man läser den romanen noga kan man se hur människorna i romanen alla är röster inom författaren själv. Så blir vi alla röster i varandra, fast vi inte är medvetna om det. Det är dramats rot i oss. Se, så naturligt det är, sa Lovisa och vi tittade på Klaras fina teckning.
Så kan man ha det vid Årstaviken! Maskrosor och häger och vänskapliga samtal för små och stora.
P.S. Nu på måndagen som förr var annandag pingst, kom näktergalen också! D.S.
