Att tänka med hjärtat
I DN:s serie ”Arma själar” yttrade sig i dag professor Martin Ingvar. Det var litet sorgligt, för i vetenskapens namn blev allt så uppochnedvänt. För att lösa striden kring psykiatrin ville han kasta ut ”förlegat tankegods”, och barnet som åkte ut med badvattnet var Johan Cullberg som den 20 oktober skrivit en artikel i samma serie. Redan i andra spalten beskrevs han av Martin Ingvar som ”antihumanist” och fick bära skulden för alla de ”kvalitetsbrister och systemfel som patienter och anhöriga identifierar i psykiatrin i dag”. Den helhet mellan kropp och själ som Johan Cullberg alltid har verkat för kallades här för ”dualism”. Men den helhet Martin Ingvar själv gjorde sig till talesman för var verkligen bara suddig. Cullberg oroade sig i sin artikel för de unga människor som studerar till psykiatrer. Kanske förlorar de sitt människointresse, när biologin blir så starkt betonad som sker i dag? ”Skulle de som väljer andra områden inom medicinen ha en deformerad människosyn?” är den invändning Martin Ingvar kommer med.
Det är verkligen oroande att han drar den parallellen mellan min förkalkade hjärtklaff och mitt nervsystem, min ”inre upplevelsevärld” som Cullberg kallar det. Jag har stor respekt för läkarvetenskapen och skall nu med stort förtroende verkligen lägga mitt bultande hjärta i hjärtläkarnas händer. Men mitt underbara symbolskapande nervsystem som med bilder och visor i en helt annan mening ”talar till mitt hjärta”, det skulle jag inte gärna överlåta åt en psykiater med bara två månaders specialistutbildning att manipulera. Han skulle inte förstå de drömbilder jag kommer att beskriva när jag till slut reser ut ur tiden och den biologi som kan statistiskt evalueras.
