Dröm dikt myt. Stina Hammar

Tack, Jonas Hassen Khemiri, för budkaveln du bär! Tack för att du i DN i dag har låtit trycka vår nya, gamla morgon - och aftonbön: ”Jag ringer mina bröder”. Tillfoga ”systrar”!!!! Du tolkar den rädsla, som måste bära oss, och vårt mod som ängslas så för fascistiska tongångar. Vi är rädda för backlash, för att historien skall upprepa sig, om också bara litet!

Nej! Vi måste lära oss ta på allvar det som Lars Ahlin lärde oss säga i romanen Om: han som är du som är jag som är alla. Eller som Göran Tunström sa: ”på Duets torg, där hör jag hemma.” Det är inte bara dikt, det handlar om identifikation. Det är detta vi skall undervisa om i skolorna, samlas kring i forskningen. Du måste berätta hur du vet det. Jag vet att det är den enda punkt där dröm och tanke kan mötas. Vår spegelpunkt.

Jag ringer mina systrar och bröder med denna julblogg!

År 2010 började för mig med den stora operationen, bytet av aortaklaffen som gjordes den 26 januari. Det hade varit en spännande tid. Skulle jag få erbjudandet i min ålder? Det var inte självklart, men läkarna fann mig vara i god kondition för övrigt. Ville jag alltså opereras? Annars hade jag högst ett halvt år kvar att leva. Jag tackade ja! Jag tycker ju att livet är roligt och mycket, mycket kärt.

Det här året har alltså varit en extra gåva, ett uppskov. Tack, tack! Att få vara kvar i min älskade familj och vara tillsammans med goda vänner, att få delta, ordna, styra, glädjas, uppröras! Även den här decemberveckan när Wikileak låter oss se västerländska soldater skjuta ihjäl småbarn i Afghanistan och när en hämndlysten muslim spränger en självmordsbomb på Bryggargatan mitt i Stockholm vill jag tro att den mänskliga historien är på väg mot mångfald och fred. Som en skuta på farligt hav vräks vi av väldiga krafter, blind grymhet, hämnd och hat. Men seende godhet finns, och även om få är så starka som den kinesiske nobelpristagaren Liu, kan vi lära oss att använda drömmens tankekälla som kan vara oss en balanspunkt i blodstormen genom att spegla vår position

Genom ett urval av bloggar vill jag nu till jul ge exempel på möten och impulser som gett mig styrka under året. Två månader efter operationen, i slutet av mars kom de första bloggarna, oemotståndligt, tre i rad. Den första Var finns lovsången? hyllar kroppen, dess läkande kompetens och dess överskridande symboliseringsförmåga. I blogg nr 2 Fortsätt att blåsa, Jonas Gardell jämför jag den Jesusbild jag fick i hjärtat genom barndomens sånger i Frälsningsarmén med Gardells försök att sätta in Jesus i ett mer historiskt – realistiskt sammanhang. Den upplevda ikonen finns ju ibland oss på ont och gott som en drömsk verklighet. Men det är viktigt att veta i vilken verklighet man befinner sig.  Den tredje bloggen Vad Gluck missade handlar om mönstret i Glucks opera ”Orfeus och Eurydike”, som vi kunde se på TV. Där var jag framme vid min egen symboliska grammatik: tankekällorna som kärlekspar. Att skilja mytiska personifikationer från dödliga människor är den viktiga grunden för djupare symboliseringsförmåga. Med den svårigheten arbetar många diktare. Den fjärde blogg jag utvalt, Förälskad förgäves av Olle Medelius handlar om en roman som min släkting och vän Olle Medelius givit ut om den ofta smärtsamma maskerad livet utsätter oss projicerande varelser för.

Genom sin fantasi är människan ändå den enda varelse på jorden som kan göra sig ett tempel i sitt bröst. Om det handlar bloggen Lennart Sjögrens ikonmålningar i Världskråkan. Man får vara uppmärksam för att märka att Sjögrens diktning är en katedral eftersom han mer än någon annan konstnär jag känner till, beskriver kampen om födan. Käkarna går såsom hos ordjuret, så ock hos svanen.

Det gäller också människan, men inte till varje pris. I Bibeln kan vi följa människans brottning med sin symboliseringsförmåga. Jag har ägnat ett flertal bloggar åt detta, men här har jag valt bloggen om Drömmaren Daniel.

Mitt urval slutar med reflektioner över tre nyutkomna romaner. I bloggen Jag fann EN DÅRE FRI av Beate Grimsrud  har jag fängslats av flickan Elis brottning med sina delpersonligheter. Namnet Eli betyder Gud. I Skulptören Johannes Anyuru anmäler jag Anyurus roman ”Om jag skulle dö under andra himlar” bl a för att hans symbolvärld har sin hemvist i Koranen. Mitt bloggår slutar med att i två bloggar berätta om Christa Wolfs senaste roman som ännu inte kommit på svenska: Stadt der Engel oder the overcoat of Dr Freud. Christa Wolf är en lyssnande människa. Romanen innehåller sexton drömmar och berättelsen om en hel natt när hon läker sig själv med att sitta och sjunga visor.

Underbart att jag fick det här året! God jul och gott nytt år önskar jag mina läsare!