Lyssna till din sång
Frågor om populismens framfart runt om i den politiska världen är särskilt aktuella just nu. Vi söker efter mönster som kan hjälpa oss förstå den bakvända värld som låtsas vara rättvänd. I sin bok ”Connecting Analytical Thinking and Intuition” framhåller Anders Omstedt Ibsens drama ”En folkefiende” som något som borde höra till kurslitteraturen i alla ämnen på universitetet. Ibsens hjälte Stockman står upp mot lokala pampar som vill dölja att vattnet i kommunens spaanläggning är förorenat.
Ett drama skapas om varje gång det spelas av en ny ensemble. I en krönika i DN den 30 november berättade Johan Hilton att han härom året såg en föreställning av Ibsens pjäs fyra gånger i rad. Såsom den spelades kom den att handla om demokrati och populism. Det skrämmande var att publiken i salongen blev en del av det drama Hilton såg. Den som spelade Stockman lät hans monolog glida över till mer och mer extrema åsikter utan att publiken märkte det. Förförd av skimret från hans hjältegloria insåg man inte vad han nu stod och verkligen sade. Detsamma inträffade alltså fyra kvällar i rad. Hilton tänkte på sagan om Råttfångaren i Hameln, han som med sitt spel fick stadens råttor att dränka sig i vattnet men som när han inte fick uppgjord betalning gjorde likadant med stadens alla barn.
I dag känns Hiltons tolkning otäckt aktuell. Människor som känner sig svikna av de demokratiska politikernas ofullkomlighet jublar mot Erdogan, Putin och Trump, som lovar att göra sina länder ”starka” som ”folket” vill, medan de hänsynslöst stärker sin egen makt och tystar tusentals journalister, poliser, domare och andra som företräder lagen och friheten. Hilton undrar hur demokratin skall rå på dessa förföriska män. Fakta tycks inte nå fram till de troende.
Har vi inte fler resurser? Det är dags att uppväcka vårt förnekade inre. Där finns försummade krafter. Jag tänker särskilt på den inre trollflöjten, visan-i-örat. Lyssna! Vad tycker du inte om att höra? Mitt skräckexempel är en jublande Vandringssång: ”Å hej vad sången skallar/ bland granar och bland tallar”. Den har det förbluffande och helt orimliga resultatet att ”alla fåglar tystna och lyssna till vår sång”!
Följ inte den visan! Låt oss rösta för fågelsången! ”Upp Amaryllis, vakna min lilla!”
Lyssna!
