På Glupska kråkans dag
Man kan inte säga annat än att Elsa Beskow är aktuell, inte bara för att man om en vecka dansar I blåbärsskogen till hennes ära på Kulturhuset Stadsteatern, utan för att så mycket av det hon målat och skrivit passar in i det som händer nu. Staketet reser sig i samhället precis som när Blomsterfesten i täppan kom ut 1914. Maskrosen och tisteln och de andra ogräsen vill vara med på festen, men fru Rödbeta säger till rosen som är den filantropiska drottningen: ”Ett sånt tiggarpack och trasfölje! Låter ers nåd dem bara få en fot innanför grinden, så blir vi aldrig av med dem sen.” De blev förplägade på dikeskanten och de vågade sjunga sin sång och häckla trädgårdsväxterna: ”Ej minsta köld fördraga ni, och bränner solen klaga ni…”
Yttrandefriheten var viktig för Elsa Beskow, uppfostrad av starka kvinnor som Amalia Fahlstedt, Anna Whitlock och Ellen Key. Hon kunde och ville säga sin mening inifrån och ut och det modet ger hon vidare i sina sagor.
Såna där minneskunskaper som man kan mäta och ge betyg på, gav hon inte mycket för, det kan vi läsa i Kungen som bytte bort minnet. Det var en kung som var så stolt över sitt goda minne att det präglade pedagogiken i hela landet. Man hade tävlingar i utantilläsning för att behaga kungen. Men trollfar var avundsjuk, och en gång när kungen spatserade med sin prinsessa och lärde henne vetenskaplig metod, passade trollfar på att rycka henne till sig. Om kungen ville få henne tillbaka, måste han ge sitt minne i utbyte. Och vad skulle han göra? Jo, han valde prinsessan. Men inte var det lätt att regera, när han inte mer kom ihåg varken namn eller titlar, och inte var det lätt att vara trollunge, när trollfar krävde att man skulle kunna alla trollformler utantill. Prinsessan hade mod att gå till berget och ta reda på hur hon skulle kunna trolla tillbaka kungens minne. Trollungarna hjälpte henne gärna.
Minnet eller prinsessan! Det där med Pisatestet kan vi glömma! Vem är prinsessan? Det är den viktiga frågan. Kanske är hon modet att säga sin mening? Om man så skall tas med trollfar!
Kanske är bilderboken Solägget den saga som ligger närmast dagens politiska verklighet. En pojke har tappat sin apelsin i skogen. Älvan med det solröda håret finner den och tror att solen har tappat sitt ägg och inte kan hitta det, för att molnen är i vägen. Just när alla skogens hemliga invånare samlats kring apelsinen och börjat suga i sig saften med hjälp av grässtrån, kommer Glupska kråkan och slår klorna i den goda frukten. Inte ville han dela den med någon, och missunnsamhet är en dödssynd i Elsa Beskows värld. Glupska kråkan svalde hela apelsinen. Den fastnade i halsen och sedan kunde han aldrig kraxa mer. Måtte Putin läsa sagan! Men han säger förstås att den handlar om väst!
