Uppehållet
Det var längesen jag bloggade nu. Det jag drömde i natt får bli en bro till några nya bloggar.
Jag drömde att jag befann mig på en mycket liten folkhögskola. Lokalerna var belägna i ett trevåningshus. Jag arbetade med en liten grupp. Atmosfären var glad och intim. Jag hade haft lektion och skulle väl ha igen. Men då inträffade något underligt i drömmen. Det blev plötsligt tomt inom mig. Där fanns ingenting som ville formuleras! Det var inte så att jag hade förberett något som jag sedan glömde eller att jag hade tappat lektionsutkastet. Nej, det var ingen blamage - det var bara som om jag talat färdigt. Jag la mig att sova, som om det var kväll. Men då var det minsann inte tyst i huset. Från ett rum intill hördes mansröster. Där pågick samtal. Det lät som om de förberedde lektion. De visste nog inte att jag låg här och försökte sova. Jag fick väl visa att jag var där! Jag vaknade ur drömmen till en vänlig vårmelodi.
Jag tycker drömmen talar för sig själv. Det är jag som är den lilla folkhögskolan, där bl a bloggarna är lektioner. Men ibland tycker jag att jag skrivit färdigt, i synnerhet när ålderskrämporna fordrar uppmärksamhet. Då tänker jag att jag har gjort mitt. Världen har inte lyssnat särskilt mycket. Jag skulle nog velat förändra mer tillsammans med andra i min generation! Skulle där inte blivit fred på jorden? Det finns alldeles för mycket knivar och pistoler i händerna på förtvivlade människor, både i fantasin och i verkligheten. Världens komplicerade process går vidare och jag har väl fått påverka det som är rimligt för en lärare på folkhögskola att begära. Länge har jag fått leva. Dags att dra sig tillbaka!
Men tyst blev det alltså inte i mitt folkhögskolehus fast jag försökte lägga av. Vad kan det vara för lektioner som förbereds? Det skulle jag vilja veta!
Jag drömde att jag befann mig på en mycket liten folkhögskola. Lokalerna var belägna i ett trevåningshus. Jag arbetade med en liten grupp. Atmosfären var glad och intim. Jag hade haft lektion och skulle väl ha igen. Men då inträffade något underligt i drömmen. Det blev plötsligt tomt inom mig. Där fanns ingenting som ville formuleras! Det var inte så att jag hade förberett något som jag sedan glömde eller att jag hade tappat lektionsutkastet. Nej, det var ingen blamage - det var bara som om jag talat färdigt. Jag la mig att sova, som om det var kväll. Men då var det minsann inte tyst i huset. Från ett rum intill hördes mansröster. Där pågick samtal. Det lät som om de förberedde lektion. De visste nog inte att jag låg här och försökte sova. Jag fick väl visa att jag var där! Jag vaknade ur drömmen till en vänlig vårmelodi.
Jag tycker drömmen talar för sig själv. Det är jag som är den lilla folkhögskolan, där bl a bloggarna är lektioner. Men ibland tycker jag att jag skrivit färdigt, i synnerhet när ålderskrämporna fordrar uppmärksamhet. Då tänker jag att jag har gjort mitt. Världen har inte lyssnat särskilt mycket. Jag skulle nog velat förändra mer tillsammans med andra i min generation! Skulle där inte blivit fred på jorden? Det finns alldeles för mycket knivar och pistoler i händerna på förtvivlade människor, både i fantasin och i verkligheten. Världens komplicerade process går vidare och jag har väl fått påverka det som är rimligt för en lärare på folkhögskola att begära. Länge har jag fått leva. Dags att dra sig tillbaka!
Men tyst blev det alltså inte i mitt folkhögskolehus fast jag försökte lägga av. Vad kan det vara för lektioner som förbereds? Det skulle jag vilja veta!
