Svan på lugnt vatten

För en vecka sen hörde jag bofinken. Årstaviken började bli isfri, och ett par änder snattrade med varandra. Duvor kurrade. En svan fullbordade idyllen. I sin roman Kvartetten som sprängdes berättar Birger Sjöberg om en tavla, ”Svan på  lugnt vatten”, som väcker starka känslor hos romanens huvudperson, journalisten Cello. Han får fantasier om ”en grov karl med en kniv i handen” som plaskade ut ”för att skära halsen av den vita lögnen med sin svanhals, medan levande och sanna vattenringar hade svallat och forsat kring hans stövlar”.

 

Så kände Birger Sjöberg inför sin egen Fridadiktning, hävdade jag i min bok ”Drömfyllt rum” (1982). ”Fridas bok” var full med visor om livet i småstaden ”Lilla Paris”. Visorna gjorde författaren populär, men han kände sig inte förstådd utan som en bedragare. Jag tänkte på det nu när jag såg svanen på Årstavikens lugna vatten. Cellos vän Karl Ludvig bemöter kritiken mot tavlan: ”folk tycker om svanar”.

 

 Jag kan inte låta bli att tänka på Svenska Akademin som en sån där ”svan på lugnt vatten”, en tavla som vi brukar tycka mycket om att titta på. Nu följer vi dess tragiska sammanbrott nyhetssändning efter nyhetssändning – en ”svan på lugnt vatten” som plötsligt blöder rakt ur språket som den ska vårda.. Jag häpnar över hur rått de grälar med varann. Som om den andre var intet värd. Kan man hoppas på ”sanna vattenringar” kring våra ”kulturprofiler”?

 

I ett TV program om schizofreni häromdan fick vi leva oss in i hur förfärligt det är när våra tysta tankar blir ljudliga inom oss. Men vissa terapeuter kunde göra yttre drama av de elaka rösterna, ja, komma till tals med dem och påverka dem att bli vänliga och hjälpsamma som mina drömmar och visor-i-örat är.

 

Svenska Akademin är i ögonblicket svenska folkets paranoida röster. Om de skulle försöka bilda en drömgrupp? Till att börja med kan de meditera kring tavlan ”Svan på lugnt vatten”. Vad känner de, vad tänker de? Vad symboliserar vattnet, det stilla, det rinnande, det brusande? Sen kan de läsa någon av Katarina Frostenssons dikter, så vi alla kan höra.

 

I dag har förresten svanen på Årstaviken fått sällskap med en annan svan. Vi kan se fram mot en hel svanfamilj till midsommar! Jag gläder mig åt min idyll i den hotfulla världen.

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0