påveblogg
I dag besöker påven Franciskus Sverige. Han har valt sitt påvenamn efter ”Guds lille fattige” , munken som på 1100-talet predikade för djuren och överhuvudtaget gav uttryck för en poetiskt-familjär naturkänsla: ”Tack, gode Gud, för allt som finns, först broder Sol av alla ting…”
Min syster Vatten, Årstaviken, blänker i dag litet extra mellan träden som breder ut sina löv till en matta på moder Jord. Broder Vind samlar sina krafter till höststädning. De sista blåklockorna i en skyddad klyfta på broder Berg har nu gett upp. Så långt är allt precis som det skall den sista oktober. Vi ställer om våra klockor för att ta vara på dagsljuset under den mörka tid som kommer nu. Påven är välkommen.
Men hur är det egentligen med syster Själ? Påven kanske är intresserad? Är vi? Igår skrev Peter Wolodarski en upprörd ledare i DN om sverigedemokraternas rasism. Sveriges tredje största parti har de oväntat blivit, och de tar inspiration ur en nazistisk tidning från det ödesdigra året1939. För mina öron låter det som om man hade upptäckt att en mycket smittosam och farlig sjukdom legat latent och nu fått ett utbrott och spritt sig. I samma tidning utstöter prefekten vid högskolan för design och konsthantverk vid Göteborgs universitet Ulf Dalnäs ett nödrop: ”Vi behöver konstarterna för att förstå vår omvärld”. ”Pisa-framgång räcker inte”.
Kanske är konstarterna själens röda blodkroppar? De hör till själens blodomlopp, om man tänker så. Pisaframgång är bara som ett vanligt plåster. Att vi är duktiga läker inte den djupa bristen – leukemin som uppstår. Jag erinrar åter om Salman Rushdies insiktsfulla ord hos Skavlan:
”when the two sides of us, the rational and the irrational, the dreaming, the fantastic side, when they come together then there is great creative force. But if they one day are ripped apart from each other they can become monstrous…”
Då tänker jag på den abstraherande tankekällans krig och gaskamrar. Och på människor på flykt från monsteruppfinningar som hotar dem och hela moder Jord.
”Du skall veta två sorter!” sa man till barn, när jag var liten. Vad menade man? Det tror jag ingen visste. Men nu tror jag att det låg en urgammal visdom i orden.
Påven vet säkert att Jesus visste två sorter, så angelägen som han var att framhärda med liknelserna – det konstnärliga tänkesättet -- fast hans lärjungar inte begrep varför han måste göra språket så invecklat. Men Jesus använde hela sin hjärna – “great creative force”. För det fick han både glorian och törnekransen, föga eftersträvansvärt, kan man verkligen tycka. Men kanske hade han i alla fall det grundläggande receptet på Människans artbevarande hemlighet, och kanske skall vi till sist förstå den och rädda vår syster Vatten. Utan henne kan inte liv existera.
