Trumpblogg
Jo, jag satt nitad vid radio och TV hela valdagen. Jag är så gammal att konsekvenserna inte hinner drabba mig personligen. Men fortfarande älskar jag livet så att det angår mig hur det går med det här svindlande lilla sandkornet, där milliontals människor skall dela på utrymmet, däribland dem jag älskar allra mest.
USA-valet i år var världshistoria, så kändes det, och inte bara på det politiska planet utan även på det etiska. Som aldrig förr upplevde jag hela vår värld som en dynamisk helhet. Under andra världskriget fanns inte tv och inte vare sig mejl eller twitter. Man såg inte sambanden lika snabbt som i dag. Som desinformation spred sig i Ryssland, skedde det plötsligt också i Turkiet, och yttrandefriheten krympte där så som den gjort också i Ryssland. Främlingsfientligheten breder snabbt ut sig i hela världen.
Igår tolkade Lena Andersson i DN händelserna som ett mytiskt mönster av roller: ”I den mänskliga komedin är det en del av pjäsen att folk och kung går samman för att kväsa aristokratin”. Vissa roller skall alltid besättas. I USA-valet stod kungatronen ledig och Trump tog den. Hillary fick bära aristokratins hatade roll.
Jo, jag kan se hur Lena Andersson menar. Men jag vill översätta problemet till varje enskild människa. ”Kungatronen” har vi moderna människor gett till Argumentationen, och den biter inte på ”Folket” som i våra drömmar personifierar den berömda ”Magkänslan”, byggd på tusentals auktoritära reflexer som myter och drömmar speglar åt oss.
Auktoritet kan vara både ett mönster och ett monster. Felet är att den inte utvecklas till demokrati utan medvetandets hjälp. Men när vi inte tolkar spegelbilden utvecklas inte den sinnliga tankekällans intelligenta svar i färg, form, dofter, rytmer och musik. Följden blir att vi återupprepar det som aldrig mer skulle få hända. Igen och igen.
Människovärdet står åter på spel. Vi är mitt i drivkrafternas blinda bulleribocklek. Vem knackar i vår ryggmärg i dag? Rättare sagt – vem buktalar? Visst är det Sanningen – det brukar ju magkänslan säga?
Måste vi korsfästa oss själva i tron att vi följer ”folkdjupets önskan”?
