Masken eller Maria
I vetenskapsnyheterna i Sveriges Radio kungjordes igår den 4 november ett rön som påstods vara efterlängtat. Den där melodin som upprepar sig så pinande i örat – ”masken” kallades den i radio – den går att arbeta bort!
Hörde jag rätt? Eller var det ett karnevaliskt skämt nu i halloween? Jag är fortfarande inte säker! Den politiska desinformationen i dataåldern har gett känslan av att ingenting går att lita på. Bakom det synliga beteendet finns ingenting pålitligt. Alla går att muta. Hat och förtal hör till livsluften och ger politiska framgångar, i ärlighetens namn till råga på allt.
Vårt inre riskerar att förmörkas. Bakom beteendets leende råsop över hela världen är det nådeslöst tomt. ”Stjärnorna kvittar det lika, om någon är född eller död”, sjöng Nils Ferlin för oss som var unga på 40-talet. Ägde man ett par handskar var man redan förlorad till kapitalet. Men nåden fanns ändå hos Kristus, ”vår milde lille joker”, menade Ferlin.
En joker i livets alla skiften är visan-i-örat. Personifierad av konstnärer kallas hon ofta Maria. I Dostojevskijs Idioten heter hon Marie och är en fattig flicka som dör i lungsot. Hon är i P. O. Enquists Nedstörtad ängel det övre huvudet hos monstret Pasqual Pinon: ”det bröt sig fram som en knopp ur hans panna”. I min läsning är Nedstörtad ängel en roman om vår samvetsutveckling. Ingen annan än Pasqual Pinon kan höra Marias sång. Hon kan sjunga ont, hon kan sjunga sorgset och hon kan sjunga så att det liknar en psalm. Men yttervärlden når hon bara genom honom. Under många år försöker han bli fri från hennes elaka sång, men till sist bär han henne som en hjälm på sitt huvud.
Visan-i-örat är en viktig del av den sinnliga tankekällans resurser. Den kan bli en skyddande ”hjälm” mot omvärldens tycken. Vad den har betytt för mig finns dokumenterat i mina drömdagböcker under fyrtio år. Redan 1981 skrev jag en artikel om den i tidskriften Psykisk hälsa. Jag skrev: ”Visorna ger klara krav och klara belöningar och är därmed ett generöst system, medan det av andra inplanterade samvetet ofta småaktigt jagar människan till onyttiga, ibland övermänskliga prestationer utan att ändå ge slutlig tillfredsställelse.”
Men det kan ta tid innan man förstår sitt eget register. Eftersom visan-i-örat är så viktig för vår överlevnad släpper den inte taget utan blir pinande. Det är då viktigt att tala med den: ”Jag har hört!!!! Jag har inte förstått. Försök med något annat! Hjälp mig!”
Den sinnliga tankekällan är intelligent. Den kompletterar drömmen och finns kanske i örat, när du vaknar. I mitt nit att sprida kunskap om visan-i-örat har jag i drömmen inte varit en mask, men jag har varit en larv på trottoaren mitt i stan. Vem som helst kunde trampa på mig, men någon okänd såg mig med saklig och uppskattande blick, och det gjorde mig glad.
Jag skall ge fler tips i en annan blogg.
