Cement och vingar
Skulptören Birgitta Stenberg är en av tre nominerade till årets betongdesigner. Som mångårig vän till Birgitta hurrar jag! Birgitta har haft offentliga uppdrag över hela landet. I en intervju i tidskriften Betong framhåller hon framför allt en stor anläggning på gamla F1 i Uppsala som hon kallat Pärlbåtssnäckan. Det låter fantasieggande. Snäckan är en form Birgitta gärna använder, såväl till fågelbad som till smycken. Annars tänker jag förstås på Fålar tre, hennes trevliga hästar i hallen i den stora entrén på Danderyds sjukhus. Varje gång jag varit på sjukbesök där har jag klappat dem. Barn kan rida på dem långt bort från sjukhusvärlden! Skulpturen har sedan också utförts i litet format som en portklapp i gjutjärn.
Det är tungt att arbeta i betong, och Birgitta är en ganska liten människa, bekräftar hon själv. Ändå säger hon att betong är enkelt att arbeta med och dessutom billigt: ”Man kan göra så mycket: färga, ytbehandla, behandla. Det är väldigt spännande.”
Just nu kan man se hennes verk i utställningen Taktil betong på BetongGalleriet vid tvärbanans hållplats Trekanten vid Liljeholmen. Jag stiger innanför dörren, och jag ser mig förvånad omkring. Så ljust och luftigt det verkar. Birgittas verk får rymd omkring sig som de behöver. Jag går rakt genom rummet och sätter mig på en stadig trädgårdsbänk. Men jag får se mig för, så jag inte snavar på ett brunnslock med lockiga solstrålar på eller någon fin variation av det snäckformade fågelbad jag själv har på Öland. På senare år har Birgitta inspirerats av hur betong kan pryda en trädgård och användas där. Jag stirrar fascinerad på en grupp ålar som slingrar sig om varann. Men det är handtag man kan sätta på dörrar! Så går de fantasifulla formerna ofta att använda praktiskt.
Lotusblad, en ibisstork – på stora tavlor av betong breder mönstren ut sig. Har vi någon vägg någonstans?
En kvinna och en man står och tittar på en färggrann vägg precis till vänster innanför dörren. På väggen har stora fjärilar placerats, en röd, en blå, en vit. De bestämmer sig för en blå. De är rädda att tappa den i golvet. ”Den klarar det!” lugnar Birgitta. Den är armerad med glasfiberväv två gånger!”
Det är som om Birgitta ville övertyga Newton, upphäva tyngdlagen.
Jag kommer att tänka på en berättelse i Selma Lagerlöfs Kristuslegender. Barnen Jesus och Judas gjorde lergökar. Judas lyckades inte så bra med sina och fick heller inte så mycket beröm av omgivningen. Jesus däremot lekte att hans fåglar hade namn och kunde sjunga. Han tyckte om sina fåglar. Till slut målade han dem med vatten som solen sken i. Han erbjöd sig att måla Judas fåglar också. Men Judas trampade hellre sönder dem än han lät Jesus vara sådär duktig. Ja, han trampade sönder en av Jesus fåglar också och skrattade när fågeln blev förvandlad till grå lera. Han trampade sönder tre till. Nu var det bara tre kvar.
Jesus blev förargad på sina fåglar som inte kunde försvara sig, så han klappade i händerna för att väcka dem och ropade: ”Flyg, flyg!” Och naturligtvis flög de.
Birgitta Stenberg har gett sina fjärilar försvar. Vi kan kasta dem i golvet på BetongGalleriet utan att de går sönder. Hon har dessutom gjort allt hon kan för att vi skall se fjärilar av betong flyga. Ja, nog är det nära! Se själv! Utställningen pågår t.o.m. 28 oktober 2012.
.
