Visan i örat
Så heter en dikt av min vän Ragnhild Svensson. Jag har fått lov att använda den i min blogg. Dikten är full av frågor som är viktiga för var och en som lyssnar till visorna i sitt inre:
vem är det som sjunger
vem är det jag hör
är det mig själv
i mig
eller vem
så bekant det låter
men vem är det som bjuder mig att lyssna
till en sång jag hört förut
den som länge legat i det glömda skåpet
till förmån för nystekta strömmingsflundror
med det lätta moset
en nött liten rad som söker mig
från en tid som var
ett tillfälle minnet tog hand om
vid själva gallringen
och
ur en drömbild
söker nu visan i mitt öra
för ett samtal om då
”Visan-i- örat” kan ju komma när som helst, när man lyssnar inåt, och alltid är det intressant att höra vad den markerar. Den visa Ragnhild berättar om kommer ”ur en drömbild”. Jag tror att när visan kommer i samband med drömslummer är den utvald framför alla andra som är möjliga. Vem i mig väljer när jag sover? Vem andas åt mig? Vem låter hjärtat slå? Den resurs som diktar mina drömmar brukar jag kalla ”den sinnliga tankekällan”. Den är människans ekologiska reningsverk. Ingenting är för obetydligt, nött eller bara förbrukat till ingen nytta. Ur den djupa glömskans förråd glimmar där fram en bild eller en visa som berör mig. Den hjälper mig skörda det som var ”då” för att befrukta det som är här och nu. Knyter ihop, ger min berättelse sammanhang.
Ragnhilds berättar om detta i sin dikt Visan i örat. Jag har fått låna den för hon vet att detta är mitt stora intresse. Hon har gett ut en samling hon kallat ”Ord bara ord”. Jag hoppas att en ny är på väg. Undrar vad den skall heta?
