Var finns Skaparkraften 1
DN Kultur har haft en sommarserie med temat ”förnuft och känsla”. Jag menar att det är vilseledande att formulera problemet så. Med förnuft menar vi intelligenta reflexioner som vi förlägger till hjärnan och huvudet – det som jag kallar ”den abstraherande tankekällan. Dess rätta motpart är inte känslan, eftersom den inte är en tankekälla utan kroppens helt okontrollerade reflexer. Vi säger att vi tänker med ”magen” eller ”hjärtat”, fast känslorna kan vara både hjärtlösa och oförnuftiga. Nej, förnuftets rätta motspelare är den sinnliga tankekällan, som får sitt intelligenta uttryck i nattens drömmar, i visan-i-örat, i saga, konst, dikt och mytiska berättelser. Detta är dock ett helt autonomt system med sin egen logik. Alltför sällan använder vi den resursen för våra val i livet. Det ingår inte i vår skolning.
Hurudan är då den sinnliga tankekällans logiska ordning. Medan känsla och förnuft många gånger utesluter varandra försöker den sinnliga tankekällan göra en orkester av helheten, förnuftet inräknat. En mästare på båda tänkesätten var Göran Tunström. Jag har skrivit en tjock bok om honom: Duets torg (1999). Han dog året därpå. När han visste att hans tid var utmätt, berättade han i en liten tänkebok, Under tiden (1993) om sitt författarskap:
”att jag har fått dirigera en stor symfoniorkester, som kanske inte alltid, men ofta nog löd en, att jag kunde gå ned från pulten, ut i logen, mycket tillfreds över att jag kunnat lyssna till den enskilde fiolens klagan, oboens glädjesprång, solots bräckliga Nu, och att jag så stämt dem samman.”
Som en motsats mot detta sätt att dikta står det psykologisk-realistiska, som trots att det i hög grad är influerat av Freud inte har det minsta med den sinnliga tankekällan att göra. Den personliga historien har tagit fatt i människors intresse och riktat blicken bakåt i en kritisk och mycket subjektiv granskning. Man söker i sina minnen och känslor och använder den vanliga orsak-och-verkan-logiken. Varför känner jag så här? Vad hände mig som barn? Vad blev jag utsatt för? Hur kan jag förstå mig själv? Författaren söker ivrigt och hänsynslöst en orsak för att kunna övervinna sitt ödes obehag men går lätt ned sig i ”hur-var-det-egentligen-träsket” som Tunström kallar det i romanen Skimmer (1996).
Den sinnliga tankekällan uppehåller sig aldrig mer än nödvändigt i det förflutna. Energin skall användas där något ännu inte är skapat.
Jag skall låta Göran Tunström undervisa oss i nästa blogg också.
