Tomas Tranströmer – drömmaren!
Drömmare i alla länder – gläd er! För i dag har språkförbistringen från Babels torn ett förtunnat ozonskikt, där något gemensamt kan skönjas. I den osynliga katedral som byggs av den sinnliga tankekällan har nämligen en fullt tillgänglig bildvärld belönats så kraftigt av den världsliga makten att de tankar som sovit där ”likt fladdermöss med sammanfällda vingar” kan flyga ut i ett vimmel och delas av många människor världen över. Tomas Tranströmer är redan nu översatt till 60 språk, och nobelpriset kanske bereder honom plats i undervisningen. I skolorna i Tokyo, i Kapstaden, i Dehli och Istanbul kommer barnen kanske att läsa den lilla dikten Han som vaknade av sång över taken:
Drömmen där den sovande ligger utsträckt
blir då genomskinlig, Han rör sig, börjar
treva efter uppmärksamhetens verktyg –
nästan i rymden.
Uppmärksamhetens verktyg behöver vi för att återfinna ikonerna som ”las i jorden med ansiktet uppåt”:
Och jorden trampades till
Av hjul och skor, av tusen steg,
Av tiotusen tvivlares tunga steg
Eller för att höra näktergalens röst. Den ”stiger inte åt sidan”: Jag var i fängelse och den besökte mig. Jag var sjuk och den besökte mig. Jag märkte det inte då, men nu…de råa klingande tonerna som slipar natthimlens ljusa lie.
Liknelsespråket är i dikterna liksom i drömmarna nära. Vad är det för ett tåg som ”ingen går av eller på” fast instängda människor ”stirrar ut genom de orubbliga fönstren”? En man med en slägga går längs tåget och slår på hjulen, och vid ett bestämt ställe sväller klangen ofattbart och ”lyfter hela tåget”:
Alla sjunger. Ni ska minnas det. Res vidare!
