Rut Hillarp 1.
Vad hänger där och dinglar på mitt dörrhandtag? Jo, en tung plastpåse! Den är tung för att två spännande böcker ligger i den. Det är Birgitta Holms biografi om Rut Hillarp som äntligen är färdig! Synd att jag inte var hemma och fick bjuda Birgitta på en kopp te! Svarta pärmar med rött foder på insidan förebådar stora känslor. Rut Hillarp, poet och erotiskt geni heter biografin. Djärv bild på omslaget, men vacker. Precis som Rut var – djärv och vacker. Fotot är taget uppifrån, axlarna och armarna nakna, huvudet nedböjt, händerna knäppta. Som är hela hennes person en helig offergåva till Gud, precis som barndomens frireligiösa uppfostran haft till mål. På den andra bokens omslag finns också en bild av Rut – huvudet, halsen och axlarna speglar sig i en liggande glasskiva: Rut Hillarp Dagboken, I urval av Birgitta Holm. Här bär Rut en ordningsamt höghalsad klänning. Ansiktet är slutet kring ett fast beslut: här är jag –sagt med förtroende och integritet!
Att lära känna Rut Hillarp var att lära känna en drottning med många förklädnader, ett tema hon själv skrivit en lång prosasvit om. Det får vi följa i biografin. Sagans drottning var helt beroende av kungens välvilja och nycker. Men den drottning Rut som jag lärde känna var djupt demokratisk och lånade gärna ut sina mytiska ”dräkter”. Hon deltog ofta som lärare i mina kurser om ”människans inre bilder”. Då började hon med att visa sina egna konstnärliga fotobilder och läsa några av sina dikter. Sedan delades kursdeltagarna upp i olika grupper och varje grupp fick leva sig in i valfri sagogestalt. Var och en skulle skriva ned några rader som sedan kunde fogas ihop till en gemensam dikt. Det var roligt, det tyckte alltid alla som var med. Sedan slutade vi med att Rut läste och gruppen kring henne lyssnade med fördjupad uppmärksamhet.
Birgitta Holm var Rut Hillarps elev på gymnasiet men kom med tiden att stå henne personligen så nära att hon till slut ärvde alla kvarlämnade papper och album och först och främst den dagbok som vi nu får studera i urval jämte Birgitta Holms biografi. Rut la stor vikt vid sina erotiska erfarenheter, kallade sig vid ett tillfälle ”erotiskt geni” och förehöll Sivar Anér som då var hennes älskare, att han borde vittna om det.
I sin dagbok bokförde Rut Hillarp alla erotiska sinnesupplevelser och känslor lika noggrant som jag i min dagbok har bokfört drömmar och visor. Ruts berättelse om det ena sadomasochistiska samlaget efter det andra drabbar mig först med både vrede och sorg. Nej, inte ”hundtemplet” från min hemska dröm! Jag kommer inte förbi det även om jag försöker. Där är ”repet” igen, där är lusten till smärta som förenar sig med behovet av ömhet. I romanen Sindhia diskuterar Rut Hillarp problemet just så: ”Det är bättre att ha en gud än att ha en husse”. Samlaget blev för Rut Hillarp ett sakrament. I den rit hon utförde såg hon den älskade mannen som Gud.
Det låter svårt i mina öron, men på ett ställe får jag en nyckel som öppnar Ruts heliga rit också för mig. Det är i hennes intensiva önskan att se motpartens ansikte där grymhet och ömhet blandas -- hur ser det ut i orgasmens ögonblick? Det är som en djup önskan att lösa lidandets problem – människan är ju Guds avbild! Hur ser han ut i sin mänskliga modell, sitt eko? Vänd ditt ansikte till mig! Jag vill se.
Versraden Blända mig en värld utan ögon (Ur Dina händers ekon 1948) kom till genom den rumänske älskaren Miahil Livadas påtryckning. Birgitta Holm tolkar den som ”en bön om att få behålla en illusion.” Jag tycker inte det är likt Rut. Hon vill vara ”ögonflickan”. Hon vill se och göra synligt.
I vilken myt lever vi? Rut Hillarp lånade gärna masker från antika dramer i sin diktning. Man kan säga att hon tog världens klyvnad på kroppen. Varje dag torteras människor, varje dag pågår obarmhärtiga krig. Rut var pacifist och hon identifierar sig med Ifigenia, Agamemnons dotter som offrades för att han skulle få vind i seglen när han drog i krig. Hon räddades av Artemis, men som Rut berättar ville hon inte alls räddas.
Dagboken är inte så hemlig som man lätt kan tro. Då och då lämnade Rut ut den åt sin älskare, Miahil Livada eller Sivar Anér eller åt den särskilda vännen Karl Vennberg. Och Ruts romaner och dikter utgår från dagboken. Birgitta Holm har använt uttrycket erotiskt geni i biografins rubrik och erotiken är den eldpelare som jämte diktningen är centrum i hennes text, medan ursprung, släkt och vardagsliv virvlar bort som fjärran musik en valborgsmässoafton. Det var så Rut Hillarp levde.
Birgitta Holm har med sin berörande biografi och det rika urvalet ur dagboken gjort ett stort och modigt arbete, trofast mot Rut Hillarps värld som hon öppnar för oss.
