Sök din skatt! uppmanar Melsene Laux
Den uppmaningen finner jag i en liten bok på tyska: Das Malbuch für Frauen (Målarbok för kvinnor). Jag är ledsen att den inte finns på svenska, men jag vill ändå berätta om den, eftersom Melsene Lauxs ärende tycks mig vara att låta människor genom sin egen kropp erfara det som jag kallar ”den sinnliga tankekällan”. Undertiteln lyder: ”In und um uns lauter Farben” – ”inom oss och utom oss idel färger”. Det är som om jag skulle säga: ”inom oss och utom oss idel toner”, eftersom jag alltid har en visa i örat.
Man kan ju komma till den mänskliga urkällan på olika vägar. Jag började med dikt. Oftast läser man ju en text med ögonen och intellektet. Sinnena vilar medan vi ägnar oss åt bokstäverna. Men drömmarna lärde mig läsa på annat sätt. I min bok Eurydikes visa har jag föreslagit att vissa diktare vinner på att läsas med öronen, eftersom de i sina ordvävar använder ljuden eller tystnaden till att berätta om livskvalitet. Mina exempel den gången var Lars Ahlin, Fjodor Dostojevskij och Maksim Gorkij. Det kanske var min öronläsning av deras texter som fick Melsene att tro att jag kunde förstå hur hon själv tänker och arbetar.
I den här lilla boken leder Melsene oss först långsamt och metodiskt in i arbetet, ser till att vi har redskapen gott i ordning: papper, färger, penslar, vatten. Kanske målar vi sen i alla fall med händerna? Det är så lätt att sätta sitt spår. Ta dig tid! manar hon. Tänk efter hur du känner, vad du tycker fattas. Berätta!
Hon vidgar varligt vårt upplevelsefält och vår föreställningsförmåga. Skriv på ett papper med båda händerna på en gång! Se sen med vänlighet på vad du gjort. Det är kanske genom att upplösa den konventionella ordningen som du kan erövra ett eget sätt att se, ett eget språk. Och när du går på konstutställning – gör likadant. Börja inte med katalogen eller med experternas anvisningar, utan börja där du själv är med dina sinnen. Gå in i tavlan!
Hon försöker hjälpa oss höra färgerna och se tonerna. Utan att tänka på orden talar vi ju om skrikiga färger och om mörka toner, och vissa människor upplever distinkta färger till en melodi. Lukt och smak kan också väckas. Kanske var det en självklarhet för urmänniskan att ha så öppna sinnen? Hur mycket av färgupplevelsen har vi gemensamt med andra kulturer?
Melsene har funnit att färgerna symboliserar helt olika känslor i olika kulturella traditioner. Men vi kan lära av varandra. Hon dröjer vid det indianska medicinhjulets nio färgtoner och berättar hur hon utnyttjat det i en upplevelsevandring på ett speciellt seminarium. Hon manar till stillhet inför varje färgupplevelse, men också ibland till stora rörelser, vandring eller dans.
Drömmen får också plats i Melsenes värld. Hon berättar i början av boken hur hon drömde att hon uppmanades av en röst att gå och söka sin skatt. Hon kom till ett litet hus, där hon tände eld i spisen. Hon hörde: ”Här är din skatt!” Men lågorna flammade så att de skrämde henne. Då kom hon till en trädgård med brunn. En sjöjungfru skrattade åt henne därnedifrån: ”Här är din skatt!” Hon sänkte en hink och fick upp precis så mycket vatten att hon kunde tvätta sitt ansikte. Sedan hörde hon vinden brusa från fyra håll i träden: ”Här är din skatt!” Men det var bara luftandars lureri. Då sjönk hon utmattad till jorden. Hon lutade sig mot en stor solvarm sten och visste när hon vaknade: ”Här är din skatt!”
Den sinnliga tankekällan tar ofta kvinnlig gestalt, så som jag tolkat Eurydikesagan. Melsene använder på liknande sätt de nio muserna. Ändå tycker jag att det är synd att utesluta männen från hennes målarlära. Det där med att vakna lutad mot en sten har ju en manlig förebild i Bibeln, i ”bedragaren” Jakob som somnade med huvudet mot en sten när han flydde från Esau, som han, den smarte, hade lurat på arvet efter Isak. Nu fick han lov att sova med kroppen på backen som Esau brukade göra. Och hans sinnliga tankekälla väcktes! Han drömde om änglarna som rörde sig på en stege mellan himmel och jord. ”Här är din skatt!” så tänkte han nog, när han vaknade och enligt Bibeln sa, att här fanns sannerligen Gud och här var himmelens port.
