Dröm dikt myt. Stina Hammar

Det krävs något extra för att jag skall läsa 400 sidor på tyska. Men en omtänksam person mejlade mig och berättade om den tyska författarinnan Christa Wolfs nya självbiografiska roman som hon just hade läst. Hon berättade hur Christa Wolf i djup förtvivlan satt en hel natt och sjöng sig genom livets visor och hur det räddade henne ur en svår identitetskris. ”Visorna var som ett livbälte för henne”, skrev hon. Hade det inte ett särskilt intresse för mig som varje morgon har en visa-i-örat och som lyssnar efter sådana visor litet då och då?

Romanen heter Stadt der Engel oder The overcoat of Dr. Freud. Den finns ännu inte i översättning, men jag kunde inte vänta. Var det verkligen visan-i-örat som hade hjälpt Christa Wolf när hon hade det svårt? Vad menade hon med denna titel, halva på tyska och halva på engelska? Min nyfikenhet växte, när jag översatte det hela till svenska för mig själv: Änglarnas stad eller doktor Freuds överrock.

”Änglarnas stad” är Los Angeles, där Christa Wolf bodde en tid i början av 1990-talet som stipendiat vid en internationell stiftelse. Det är ett utmanande namn på en stad. Den glittrar och glimmar i Wolfs text med sina svepande billjus och lysande neonskyltar, och jag tänker på Anyurus skulptör i romanen Skulle jag dö under andra himlar, han som tryckte in pengar i sin stad av lera för att den skulle glittra i lampljuset. När jag nyligen skrev en blogg om hans roman hänvisade jag till Uppenbarelsebokens Jerusalem, ädelstensstaden som sänktes ned från himlen. Jerusalem är naturligtvis i dag en symbol för traditionernas oförsonlighet och splittring, men också en djup önskan i oss att till slut komma bort från feltänkandets fruktansvärda fälla. Människans ”hemland” finns inte utanför henne i geografin utan är en viktig utopisk ort i hennes hjärta. I den andan tolkar jag fritt några koncentrerade rader på romanens försättsblad av den tyske filosofen Walter Benjamin: minnenas sanning finner man inte genom att utförligt beskriva den ort man som forskare valt som scen för sin framställning. Med andra ord: såsom i världsstaden Los Angeles så också i vårt hjärta.

Walter Benjamin flydde till Frankrike 1933, när Hitler tog makten men han tog sitt liv 1940, när han riskerade att bli tagen där av Gestapo. Andra flydde vidare till USA. Också Los Angeles har varit ett Jerusalem, en hemlängtans stad, ”Weimar unter den Palmen” för judiska flyktingar från nazi-Tyskland, pacifister och socialister som Benjamin. ”Änglar” kan i Christa Wolfs roman syfta på dessa tänkare och konstnärer som flytt till USA och till vars boplatser hon nu vallfärdar: Adorno, Brecht, Feuchtwanger, Thomas Mann och många fler. Men man får inte glömma de namnlösa. Hennes forskning i USA gäller en judisk emigrant, vars brev hon funnit i en död väninnas efterlämnade papper. Breven som ligger i en röd mapp är undertecknade endast med bokstaven L. Vem är det? Lever hon? Ja, hon visar sig vara en judisk psykoanalytiker från Wien, och hennes namn är Lily – ett änglanamn?

Christa Wolf är i 60-årsåldern, när romanen utspelar sig, och hon har alltså hunnit uppleva nazismen och andra världskriget med nederlaget och fredsslutet, då hennes land delades, och då Sovjetryssland övertog makten i östra Europa, där hon bodde. I tidigare romaner har hon diskuterat etiska svårigheter som uppstod mellan det auktoritära samhällets krav och den enskildes samvete. Att hon inte själv flydde från Östtyskland är nu ett problem för henne att förklara. Hon kommer till USA på östtyskt pass, vilket väcker uppseende, eftersom landet inte mer finns kvar som stat. Så på yttersta udden av det gamla mörka, förtryckande systemet väljer hon att befinna sig. Som vore hon en del av det. Vad händer med människor som utsätts för starkt tryck från växlande ideologier? Kan man bara ändra sig, bli en annan från den ena dagen till den andra? Hon ställer viktiga frågor vi gärna försummar.

Muren som byggdes tvärs genom Berlin har fallit, riket har åter blivit en enhet. Hon förväntas vara lycklig över det nya som hänt därhemma, men varför inte stanna i USA i alla fall, i den vackra staden Los Angeles? Vad hindrar henne? Breven från den judiska emigranten som vi nu vet heter Lily. lär henne att hemlängtan kan man känna överallt. Lily tröstar i sina brev väninnan hemma i Tyskland som förlorat sin hemkänsla där.  Det är inte den geografiska orten som är viktig. Vart är det människan längtar? Var är det hem som överallt vi söker?

Också i USA möter Christa Wolf ”människoföraktets virus”, både i rasism och i dödsstraff. Ofta riktas hat och förakt mot henne själv, men framför allt mot hela hennes fosterland. Det är som om själva den tyska jorden var infekterad med ondska. Vågar man resa dit? Vågar man ta med sina barn? Romanens dubbelspråkiga titel, dels på tyska, dels på engelska, tycks understryka att muren andligen finns kvar i form av tunga projektioner. Någonstans skall vi ha vår fiende, vår syndabock, så att vi inte själva smittas av mörker utan kan fortsätta vara vita som snö. I Los Angeles som i Jerusalem. Det är detta romanen handlar om i varje bokstav. Inte kan hon stanna här, där dag utan vidare övergår till kolsvart natt. I en stad utan skymning kan hon inte leva, skriver hon om Los Angeles.  Var kan man leva då?

Jag berättar vidare i nästa  blogg.