Var finns lovsången?
För längesen fick jag en gåta av ett barnbarn som just hade börjat skolan: ”Vad är det som är svårast i hela världen? Gissa!” Jag lyckades inte komma på det rätta svaret. Till slut viskade hon: ”Det är att låta bli att kissa när man behöver det.”
Kroppen är den teater vi ständigt uppträder på som cirkusartister. Ibland går det väldigt flott – som när idrottare tävlar om guldmedaljer på OS. Men till vardags ser problemet ofta ut som mitt barnbarns gåta, när hon helst inte ville gå på den läskiga skoltoaletten. Vi råder inte helt över oss själva. Kroppen hjälper oss vara realister.
Jag läste om någon som slogs med sin egen kropp i drömmen. Det liknar Jakobs brottning i bibeln med Gud själv, dvs som jag ser det brottas drömmaren med sin egen allmaktsönskan. Kroppen sätter gränser, och du vinner inte den kampen. Dock försöker du förstås, såsom jag nu har låtit en kirurg byta ut min odugliga hjärtklaff mot en kvadratcentimeter kalvskinn. Jag har sett doktorns broderi på röntgenplåt. Min snälla kropp repar sig nu förvånad. Jag känner det som om jag spelat schack med döden och precis som riddaren i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet har jag lyckats få uppskov. Hur skall jag nu använda den dyrbara tiden? Jo, jag skall läsa mycket böcker och så skall jag börja blogga igen. Fast många skriver att bloggeriet bara är självupptagnas onödiga skrivklåda. Men de som skriver så ställer sig på maktens sida, antingen de förstår det eller inte.
Själv tror jag ju på den stormvind som även fjärilens vingar lär kunna skapa. Mina drömmar tog upp problemet. Jag drömde att man måste väcka förargelse. ”Hur mycket?” undrade en röst som säkert är rädd om mig och litet snål på vad jag skall ha mitt uppskov till. ”Det beror på målet,” lät det allvetande svaret.
Här vaknade jag och steg upp för att skynda till toaletten. Man kan säga att drömmen så snart jag lämnat sovrummet fortsatte i en förargelseväckande installation, gjord av min egen avföring. Medan jag stod och duschade bort alltihopa tänkte jag: ”Jaså är det så med bloggeriet och mig? När tiden är inne går det inte att stoppa de små klickarna. Av kropp är de komna, och kroppen skall de fortsätta att hylla. Denna fantastiska fabrik, som tar vara på allt jag stoppar in i den, omvandlar det till energi och fördelar varje småsak till sitt fantastiska ändamål. Var finns lovsången till allt detta?”
Och nu är jag bestämt snart alldeles frisk! Tack, kära kroppen!
