Dröm dikt myt. Stina Hammar

En dröm man inte har tolkat och tagit lärdom av kommer igen. Så är det också med barnens lekar. Mobbning är en lek som gått totalt fel. Så är det med vuxenmobbning också, vilket just nu varit ämnet för en stor artikelserie i DN. Zaremba lyfter fram förhållandet i ljuset: se, se, se! Återstår våra egna minnen och vår begrundan över fenomenet. Varför klarar vi inte den demokratiska leken? Har vi trots allt fastnat i den starkares rätt? Är allt annat bara tomma ord? Vad är det som brusar i vårt inre?

Det är något osynligt som inte fungerar när våra lekar blir maktspel -- ett artbevarande mönster som människan har frihet att upptäcka. Det är ingenting nytt utan urgammalt som sagan om Abrahams familj, endast klätt i nya kläder i moderna berättelser.

Fortfarande har vi inte löst den grundläggande problematiken, kampen mellan tankekällorna, den sinnliga konstnärligt-religiösa och den abstraherande, praktiskt-beräkneliga. Det är främst det perspektivet jag vill följa när jag nu fortsätter.

Kerstin Vinterhed klagade i en artikel i DN nyligen över det aktuella intresset för ”belöningscentrum” i hjärnan, som om det skulle störa vår andliga utveckling. Så är det inte. Drömmarna följer vår livssituation, och belönar det mänskliga med vatten och bröd och vackra visor. Om vi jämför med bibelns berättelser så är skillnaden att Abraham, Isak och Jakob väntade sig belöningen utifrån. Det är ett stort framsteg om vi kan börja förstå hur vi skall följa vår inre karta.

I min senaste blogg lämnade jag Jakob, när han hade drömt den vackra drömmen om stegen mellan himmel och jord. Vi tycker knappast att han var värd någon sådan belöning. Men hans nervsystem kände honom och visste vad han innerst längtade till. Han fick skymta helheten i sin dröm innan han drog vidare på sin flyktväg. Hans flykt var också en upptäcktsresa. Skall det födas ett nytänkande ur hans erfarenheter? Åter skall han anknyta till den gamla kultur som fanns i det land som Abraham utgick från, en kultur där kvinnans ställning var starkare, en kultur med många gudabilder som betecknade olika sidor av människans behov.

Hans mor Rebecka hade givit honom adressen till sin egen bror Laban. Och nu hände det igen att när han kom i närheten av moderssläktens trakter mötte han den älskade vid en brunn. Vi är åter vid ”videbäcken”, moderkällan. Först fanns där bara några herdar med sina fårhjordar. Jo, de kände Laban. Men de kunde inte vattna sina får för på den här brunnen låg en tung sten. Den kunde man inte orka rubba mer än en gång om dagen, då alla djur i bygden vattnades på en gång. Men se, där kom ju Labans yngsta dotter Rakel med sina får. Jakobs reaktion var ögonblicklig: han flyttade raskt bort stenen från brunnen och vattnade hennes får. Men lika raskt gick det inte att vinna Rakel. I sju år stannade Jakob hos Laban med löfte att få Rakel till hustru.

Vad betyder stenen som ritualiserar vattentillgången? Det är naturligt att dra en parallell till den sten Jakob lutade sitt huvud mot när han hade sin stora dröm och som han sedan reste som en minnesstod: ”Här bor för visso Gud och här är himmelens port.” Stenen utmärkte först drömmen och sedan brunnen. Den är också ”himmelens port”.

Men i den här familjen kan man verkligen inte lita på varandra. Som Rebecka hjälpte Jakob att bedra den blinde Isak, så bedrar nu hennes bror Laban i nattens mörker sin systerson Jakob. När denne vaknar efter bröllopsnatten upptäcker han att han inte alls legat med sin älskade Rakel utan med hennes äldre syster Lea. Det gällde att gifta bort den äldsta dottern först, ansåg Laban. Det är ju alldeles häpnadsväckande att Jakob inte tidigare märkte att han låg med fel person! tänker min vardagliga tankekälla.  

Men ”ögon” handlar om medvetande. Sagan om Jakob och Rakel tangerar här andra berättelser om kärlek och seende. I den grekiska sagan om Amor och Psyke ligger Amor hos Psyke med avtal att hon inte får se på honom, om hon vill behålla honom. När hon inte kan låta bli att lysa på honom med en oljelampa måste han fly. Så farligt för känslan är medvetandets ljus. Men Psykes mod och kärlek vinner i längden. I Svenska folksagor heter en liknande berättelse Prins Hatt under jorden.

De bibliska berättelserna efterlyser ett medvetande som besegrar mörkret. Det viktiga i sagan är dessutom personlighetens dubblering. Den som läst svenska folksagor tänker förstås på fostersystrarna lilla Rosa och Långa Leda. Kanske har svenska Leda fått sitt namn av bibliska Lea? När Rosa talar faller guldringar ur hennes mun, men när Leda talar hoppar grodor fram. Sådana detaljer ger sig inte bibelberättaren tid med. Men vi kan tänka att Lea och Rakel egentligen är två sidor av samma människa och att Jakob somnade med paradiset och vaknade upp med vardagen. Efter en vecka fick Jakob även Rakel, fast han fick lova Laban att tjäna honom i sju år till som betalning för henne.

Jakob har alltså två hustrur, det har Herren, den Ende, ingenting emot. Inte heller att han i nödfall får barn med deras tjänarinnor. Systrarna Lea och Rakel är mycket avundsjuka på varandra. Eftersom Jakob tydligt föredrar Rakel straffas han obegripligt av Herren med att endast Lea får barn, sex söner och en dotter, Dina.

Först därefter föder Rakel en son – Josef, drömmaren, Jakobs favorit. Det är Rakel, flickan vid brunnen, som föder det nya tänkesättet som både kan drömma och räkna.

Josef drömde att alla syskonen var ute på ett fält och band kärvar. Då hände att hans kärve reste sig upp, medan brödernas alla kärvar stod i en ring och bugade sig för hans. Å, vad bröderna hatade honom! Tala om vuxenmobbning! ”Se drömmaren kommer där!” De försökte mörda honom genom att kasta ned honom i en brunn. Men brunnen var den här gången sinad, och ett följe kom passligt nog från ismaeliterna, så bröderna kunde sälja Josef. På det sättet fördes han till Egypten och blev faraos egen drömtolkare, och just precis på det sättet gick hans dröm om kärvarna i uppfyllelse. Hans tolkning av faraos dröm om sju feta kor och sju magra kor ledde till att Egypten under goda år sparade och hade säd att dela ut till hungriga när nödår kom. Också Jakobs familj långt borta hörde till de svältande. Men detta spännande försoningsdrama måste ni ju läsa om själva, det är en riktigt bra saga! (Första Mosebok 41 – 47)

Vatten och bröd, det är belöningen, mänsklighetens stora utmaning! Josefs andra stora barnadröm, där sol och måne och elva stjärnor bugar sig för honom handlar om medvetandets utvidgning, och vi kan ännu kan sjunga om den i Ingemanns psalm I öster stiger solen opp:

 Och stjärnorna de bugar sig,
när dagens sol går opp,
den sol, som oförliknelig
har bådat världens hopp.