Maja Lundgrens "tussilago" 1.
I Maja Lundgrens roman Mäktig tussilago finns en dörr som inte ”bara” är dörren till Oscar Riktelius hem, där gästerna ringer på och räknas in: 12 stycken. Inte vilket antal som helst i symbolernas värld! I entrén bredvid spegeln hänger farfars dödsmask. Ovanligt. Jag borde känt lukten av något annat än påsen med bajsiga blöjor som Oscar placerat här, för att markera vilken duktig hemmapappa han är. Det är så att jag inte tål misstankar mot idoga pappor. Jag högaktar påsen! Lukta på den farfar! Jo, farfar misshandlade sina barn, får vi veta, och det skall vi inte glömma. Man uppfostrade så förr. Nu är det förbjudet i lag här i Sverige. Tur, för det är inte säkert att folk har blivit hyggligare i hjärtat.
Jag smet alltså in i boken genom misstrons bakdörr och snavade redan på tröskeln. Jag hade inte undgått recensionsskvallret om att Maja Lundgrens tidigare roman Myggor och tigrar handlade om fullt igenkännbara människor som hon var arg på. Jag hade ingen lust att läsa sånt, utanför den kulturella karusellen som jag själv är numera. Varför i all sin dar köpte jag den här? Jag tycker om tussilago – Guds rikes välsignade vår, som mina inre visor lärt mig prisa! Fast menade Maja Lundgren verkligen något sådant, när hon lät Oscar dikta om att Gud ”ikläder sig hela naturens tussilagostass”? Underbar bild! Men?
Jag tyckte att pratet mellan Oscar och hans terapeut lät illa. Jag vill inte läsa något ringaktande om en samtalsterapeut i dessa tider! Någon som försöker få i gång en dynamisk process i denna mekaniska kbt-värld, där man tror att man kan köpa liv, men inte finner livets dörr. Psykiatern kallas Mister Hur-Har-Vi-Det-Här-Då, eller HHVDHD. Vilken sort är han då? Oscar ser att Misters begynnelsebokstäver påminner om ordet ”huvud”. Jojo, men inte ens då vågade jag tro att jag kunde tycka om den här boken. Tala om motstånd! Varför köpte jag den?
Det var några lågmälda ord som väckte mig till slut: ”Men sällan skådar avsikt särskilt djupt i givna själar”. Orden klingade envist i mig: ”skådar avsikt”. Vem uttrycker sig så? Ord ur Birger Sjöbergs Kriser och kransar svarade: ”Att skåda i de gråa hyggligheter / en huld natur till ögon honom skänkte.” Det abstrakta språkets obestämda former, ”avsikt” och ”hyggligheter”, behöver ögon att ”skåda” med. Tack, Maja Lundgren! Det är därför vi har konst och drömmar. Sesam öppnade sig.
Det finns annat som kunde lett mina tankar till Birger Sjöberg och kanske också gjorde det, trots min misstro. ”Sanning blir lögn och lögn sanning”, läser jag i Mäktig tussilago. I Kriser och kransar står det: ”Lögn blir sant! - - - jaord – motord – nejord i Motsäges flod.”
Birger Sjöberg föddes 1885 i Vänersborg. Fullständigt misslyckad skolpojke! Men den tapet han i 14-årsåldern som expedit i Nyströms Jern – Färg – och Tapethandel visade kunden baksidan av, sprack nu åter upp för mig, och genom den fick jag tillträde till den middagsbjudning som faktiskt ordagrant sägs vara ”på tapeten” (s15) i Maja Lundgrens bok. Den starkt poängterade lukten från påsen i Oscars tambur 2010 blandades nu för mig med något annat välbekant. Överrockarna som i sin ”bulliga charm” trängs bredvid dödsmasken träffade min gamla näsa som malpappersdoften från de tomma frackarna i Bleka Dödens minut av Birger Sjöberg. Den står i Fridas bok som kom 1921 – snart hundra år sen. Birger Sjöberg inbjuder läsaren till en festplats för Frida och hennes vän som domineras av nykterhetsmarschen i Lilla Paris. ”Stirrande ögon betrakta / vår marsch och vår skinande ståt”, står det. Nog stirrade Birger Sjöberg på de villkor som bjudits honom. Fridas vän är skapad av diktarens stirrande ögon.
Oscar är skapad av Maja Lundgren. Som Fridas vän kämpar han för livet. Efter festen spärras han in på psykiatrisk klinik för att vila sig och komma till sans. Vad har gått snett? HHVDHD har samtalsterapi med honom. Han har säkert de bästa avsikter. Oscar tänker att han är en hederlig ”rosenkavaljer”. Med hans hjälp stirrar Oscar envist tillbaka på sin fest.
Jag anar emellertid en brist hos HHVDHD. Oscar har mot sin familjs vilja studerat idéhistoria, antropologi och religion. Han är alltså humanistiskt beläst, fast hans språk just nu är bisarrt i konventionell mening. Kan HHVDHD vandra in i Oscars föreställningsvärld? Kanske har Oscar läst Kafkas Framför lagen, om dörren som är gjord bara för dig och som du måste ha mod att öppna, trots att alla maktens ”dörrvaktare” tycks hindra dig? HHVDHD kan själv vara en sådan vaktare, ty ”sällan skådar avsikt särskilt djupt i givna själar”. Maja Lundgren känner säkert till Kafka. I Mäktig tussilago står det om Oscars ytterdörr: ”Nej, dörren liv öppnas ej mot något annat. Vet man det inte förrän den är stängd så vet man det då.”
Vår erfarenhet av livet är engångs och har bästföredatum. Det erfar Oscar särskilt tydligt när hans hustru Katarina tar barnen och far hem till sina föräldrar. Hon känner sig inte hemma på hans fest. Hon känner knappast de gäster han har bjudit. Gör han det själv? ”Livet är inte en dörr. Men när den stängs är det över.” Så känns det för Oscar, när Katarina går och bjudningen blir bara hans.
