Födan i drömmen
När jag somnade igårkväll beskärdes jag den största vänlighet av mina drömmar. Min mun fylldes med en väldigt god äggkaka och strax därpå fick jag flera skedar härlig buljong. Hur fel hade inte Augustinus, när han i sina Bekännelser skrev:
"Födan i drömmen är alldeles lik den, som vi förtära i vaket tillstånd men de sovande få ingen näring därav: de sova nämligen."
Sådär lärde jag mig också som barn. Jag drömde om karameller som jag aldrig fick smaka på. När jag klagade för min pappa svarade han ungefär som Augustinus. Inte kunde man någonsin äta det som drömmen bjöd, påstod han. Och Augustinus säger ju att även om vi kunde äta, så fick vi ingen näring därav. Tänk vilken auktoritet Augustinus har haft! Så många människor som hindrats i sin utforskning av vad en människa är på grund av ord han spillt sådär i förbifarten.
När jag började anteckna mina drömmar och tolka dem systematiskt var det första jag lärde mig av dem att livet skulle vara ätbart. Jag bjöds en gång en vacker sallad av torkade blommor. Den var vacker men oätlig. Kanske hade jag haft en lektion som var vacker men ändå oätlig för dem som hörde på? Bra var det inte. Och en gång bjöds jag "en svälja hö" - knappast människomat! Jag måste i drömmen söka ekot av det människan kan leva av. Visorna sjöng om "levande vatten", medan jag bjöds vatten som var stelnat som gelé. Hur skulle jag få bilden att stämma med visan?
Sådan är den sinnliga tankekällans logik. Hur underbar var inte belöningen, när drömmen äntligen lät en liten bit delikatessbröd med apelsinmarmelad stickas in i min mun. Sådant där sker verkligen inte varje natt. I somras berättade jag i bloggen Kråkbäret om överraskningen att få smaka ett litet kråkbär i drömmen. Stackars Augustinus, så roligt fick han aldrig! När jag får något sådant som i morse, både äggakaka och buljong, då handlar det om en rikedom, en andlig näring som jag kan leva länge på. Detta skulle jag unna många.
I boken Åkerns hunger (Marelds förlag 2007) har jag berättat mycket mer om hur drömmarna har använt mina sinnen för att visa mig vad människan är.
"Födan i drömmen är alldeles lik den, som vi förtära i vaket tillstånd men de sovande få ingen näring därav: de sova nämligen."
Sådär lärde jag mig också som barn. Jag drömde om karameller som jag aldrig fick smaka på. När jag klagade för min pappa svarade han ungefär som Augustinus. Inte kunde man någonsin äta det som drömmen bjöd, påstod han. Och Augustinus säger ju att även om vi kunde äta, så fick vi ingen näring därav. Tänk vilken auktoritet Augustinus har haft! Så många människor som hindrats i sin utforskning av vad en människa är på grund av ord han spillt sådär i förbifarten.
När jag började anteckna mina drömmar och tolka dem systematiskt var det första jag lärde mig av dem att livet skulle vara ätbart. Jag bjöds en gång en vacker sallad av torkade blommor. Den var vacker men oätlig. Kanske hade jag haft en lektion som var vacker men ändå oätlig för dem som hörde på? Bra var det inte. Och en gång bjöds jag "en svälja hö" - knappast människomat! Jag måste i drömmen söka ekot av det människan kan leva av. Visorna sjöng om "levande vatten", medan jag bjöds vatten som var stelnat som gelé. Hur skulle jag få bilden att stämma med visan?
Sådan är den sinnliga tankekällans logik. Hur underbar var inte belöningen, när drömmen äntligen lät en liten bit delikatessbröd med apelsinmarmelad stickas in i min mun. Sådant där sker verkligen inte varje natt. I somras berättade jag i bloggen Kråkbäret om överraskningen att få smaka ett litet kråkbär i drömmen. Stackars Augustinus, så roligt fick han aldrig! När jag får något sådant som i morse, både äggakaka och buljong, då handlar det om en rikedom, en andlig näring som jag kan leva länge på. Detta skulle jag unna många.
I boken Åkerns hunger (Marelds förlag 2007) har jag berättat mycket mer om hur drömmarna har använt mina sinnen för att visa mig vad människan är.
Kommentarer
Postat av: Lisbet A
Hej Stina,
roligt att läsa, känner igen mig i matsinnligheten i drömmarna. Har alltså äntligen kommit mig för att kolla din blogg, läste med glädje även den tankefyllda nyårshälsningen.
på återhörande, med göteborgska fredagshälsningar, Lisbet
Trackback
