Cordelia Edvardssons sorg över mörkret
I torsdagens SvD skrev Cordelia Edvardsson sin krönika med utgångspunkt i Josef Fritzls hus. Hans privata ogärning ledde hennes tankar till koncentrationslägrets Josef Mengele, av fångarna kallad "doktor Död". Det var han som med en lätt handrörelse genomförde urvalet av dem som skulle gasas genast och dem som kunde brukas och förbrukas ännu en tid. Han visade bort "mindervärdiga element" för att han trodde på det stora verket att därigenom genetiskt skapa en bättre värld av "livsdugliga" människor.
Cordelia Edvardsson plågas liksom jag av att massmedierna både väcker och tillfredsställer hyeneinstinkterna hos oss. "Huset i Amstetten kallas ´Skräckens hus´ som vore det en tivoliattraktion, ungefär som ´Spöktåget´, och drar till sig horder av turister med digitalkameror," konstaterar hon.
Hon tröstas inte av att vi alla bär fröet till det onda inom oss. Hon tänker "rulla ner persiennerna och ta något ångestdämpande." Ändå räknar jag Cordelia som en sann vägviserska för många.
Vi är där vi är i vårt dagliga våld och vår dagliga hyena. Det är en sorg som vi kan dela. Men inte vill vi ha det så. Trots alla misstag människan har gjort i sin önskan att vinna det goda riket på jorden, tror jag på vår tillgivenhet till kommande generationer och på vår utvecklingsvilja. Men jag tror att den rationella tankekälla vi använder får en för stor börda, när det gäller människans passioner. De stormarna är inte mutbara. Men de är omvandlingsbara. När den 56-årige Swedenborg började tolka sina drömmar, tappade han intresset för vanliga kvinnor. I drömmen hade han däremot underbara upplevelser som han tolkade symboliskt.
Själv tröstas jag bara genom min tro att det finns ett ännu så gott som oprövat sätt att tänka, när nattens drömmar mevetandegörs och fogas samman med dagens erfarenheter. Dit har vi troligen långt att gå, men jag anar en stig som vi kan gå tillsammans bort från "Skräckens hus", dit där natten lyser såsom dagen.
När jag läser dikter eller romaner söker jag alltid drömmaren och dennes situation. Drömmaren måste inte alls vara den som annonseras som verkets huvudperson. När man funnit drömmaren, ser man resten av den karneval texten erbjuder i ett nytt ljus. Man ser vilken stjärna av gestalter som omger drömmaren, tro och tvivel, ödmjukhet och ärelystnad, ärlighet och ögontjäneri. Och man ser jagets valmöjligheter.
Cordelia Edvardsson plågas liksom jag av att massmedierna både väcker och tillfredsställer hyeneinstinkterna hos oss. "Huset i Amstetten kallas ´Skräckens hus´ som vore det en tivoliattraktion, ungefär som ´Spöktåget´, och drar till sig horder av turister med digitalkameror," konstaterar hon.
Hon tröstas inte av att vi alla bär fröet till det onda inom oss. Hon tänker "rulla ner persiennerna och ta något ångestdämpande." Ändå räknar jag Cordelia som en sann vägviserska för många.
Vi är där vi är i vårt dagliga våld och vår dagliga hyena. Det är en sorg som vi kan dela. Men inte vill vi ha det så. Trots alla misstag människan har gjort i sin önskan att vinna det goda riket på jorden, tror jag på vår tillgivenhet till kommande generationer och på vår utvecklingsvilja. Men jag tror att den rationella tankekälla vi använder får en för stor börda, när det gäller människans passioner. De stormarna är inte mutbara. Men de är omvandlingsbara. När den 56-årige Swedenborg började tolka sina drömmar, tappade han intresset för vanliga kvinnor. I drömmen hade han däremot underbara upplevelser som han tolkade symboliskt.
Själv tröstas jag bara genom min tro att det finns ett ännu så gott som oprövat sätt att tänka, när nattens drömmar mevetandegörs och fogas samman med dagens erfarenheter. Dit har vi troligen långt att gå, men jag anar en stig som vi kan gå tillsammans bort från "Skräckens hus", dit där natten lyser såsom dagen.
När jag läser dikter eller romaner söker jag alltid drömmaren och dennes situation. Drömmaren måste inte alls vara den som annonseras som verkets huvudperson. När man funnit drömmaren, ser man resten av den karneval texten erbjuder i ett nytt ljus. Man ser vilken stjärna av gestalter som omger drömmaren, tro och tvivel, ödmjukhet och ärelystnad, ärlighet och ögontjäneri. Och man ser jagets valmöjligheter.
Kommentarer
Trackback
