Dröm dikt myt. Stina Hammar

Berit Hjelholt är en av mina livsvänner. Hon är bildväverska och bor på norra Jylland. Flera av de böcker jag givit ut har jag fått lov att smycka med fotografier av hennes vävar. Hennes inspiration är ofta naturen, men hon fyller ändå sina vävar med andligt innehåll. I en bok om Berit utgiven av Hjörring Kunstmuseum uttrycker Hanne Pedersen det så här: 

"Berit Hjelholts inspirationskilder löper på forunderlig vis sammen i dels  en ydre påvirkning, dels i en indre oplevelse af f. eks. et digt eller en verselinie i bibelen. Det er nok en privat oplevelse, men hun forsöger altid at löfte den op i en almen-menneskelig sfäre."

Berits motiv har ofta växt fram för henne i gryningen, i gränslandet mellan natt och dag, mörker och ljus, sorg och glädje. Jag har upplevt att hennes vävar påminner om mina drömmar, och det har stärkt min tro att dröm, konst och myt  kommer ur samma sinnliga tankekälla och lyder liknande lagar.

Om du bläddrar tillbaka till min första blogg ser du där en bild av min bok "Åkerns hunger", och pärmen är prydd med "Skabelsens 1. dag" som är en av Berits vävar. Inspirationen till motivet kommer å ena sidan av ett vanligt regnväder över Limfjorden, å andra sidan ur första Mosebok, där det berättas att ingenting kunde växa på jorden förrän en dimma hade stigit upp och bevattnat den. Först då kunde lustgården skapas. Så viktigt är vattnet alltjämt. Kanske förstår vi det inte fullt ut förrän i dag, när vi håller på att förstöra vår "lustgård", jorden.

I "Åkerns hunger" berättar jag om de första sju åren i min drömprocess. Det innebar personlig nyskapelse för mig. Mina drömmar låter mig starta i vattenbrist och torka, men när sju år hade gått kunde jag skilja "vanligt vatten" från något som kallades "levande vatten" och mest fanns i visorna som väckte mig på morgonen.
Den bild som jag visar i den här bloggen är inspirerad av naturen på norra Jylland, närmare bestämt vid Bulbjerg. Vävens namn är dock "I dödsskuggans dal", en rad ur 23 psalmen i Psaltaren. För mig som tänker i människokroppens erfarenheter bildar klipporna en trång födelsekanal. Ty i mina drömmar är döden en födelseprocess. Vi klär av oss allt utom vår själ.
Jag tyckte att bilden passade till mitt sökande efter "Eurydikes visa", dels i den novell av Lars Ahlin jag har refererat i en tidigare blogg, dels i Dostojevskijs roman "Idioten", där han försökte måla fram en ikon men råkade välja fel person, dels i Gorkijs ikonostaspåverkade roman "Min barndom". 
Berit Hjelholt har smyckat många kyrkor på norra Jylland med sina vävar. En nästan sex meter hög väv sitter också i Folketinget i Köpenhamn: "En reiselysten flåde" heter den. Kanske påminner sig någon av folketingsledamöterna att Berit faktiskt är född och uppvuxen i Österbotten. Hon flyttade till Danmark när hon gifte sig med Gunnar Hjelholt, son till en dansk far och en svensk mor. Han blev sedemera en känd och uppskattad dynamisk socialpsykolog.