En tusendels sekund i de inre galaxerna
Som en parallell till den vackra kristallkronan jag drömde att jag skulle skölja ren för ett tag sen, drömde jag på påskdagen att jag såg kronan på ett oändligt stort äppelträd. Trädet stod i blom. Naturen höll fram sin skönhet en tusendels sekund: se! En cirkel i luften kring varje blomma antydde frukten som skulle komma. Så att jag inte skulle ta fel. Det är inte så lätt att skilja fruktblom från fruktblom. Och det här var verkligen inte ett vanligt fruktträd – det var ett kosmos.
För trettio år sedan drömde jag om ett annat träd. Jag var ute och gick i ett berglandskap, drömde jag, och jag kom till en solvarm klyfta. Där stod ett urgammalt fruktträd och blommade. Jag trodde att det var ett körsbärsträd, men med fruktblom är det inte lätt att veta. Jag förstod i alla fall att det trädet var Gud. Förvånad och glad gick jag mycket nära in bland grenarna så att jag kunde röra vid den gamla skrovliga barken. Oj! Trädet smekte mitt kön med en blomma! Vad skulle väl Tomas säga? undrade jag och log som Sara i Gamla Testamentet. Så man kan drömma! Men det var ju urprincipen – blommor och bin ända in i det gudomliga! Jag förstod att jag var ett bi i Livets träd, och mina drömmar var frömjöl som fastnade på min kropp, när jag letade efter dess honungsgömmor. Drömmarna och synerna och visorna-i-örat var inget jag kunde hjälpa, men något Livet behövde att jag förde vidare.
Jag tror att det träd vars krona fyllde hela rymden och som jag drömde om i påskas är påverkat av en bild i Elsa Beskows bilderbok Solägget som kom 1932. Då hade det gått tio år sedan hon förlorade sin yngste son Dag i en olycka. Han var åtta år, när han blev påkörd av en isjakt när han var ute och åkte skridsko. Hon tänkte på honom när hon satt på Rivieran tio år senare och målade apelsinträd med paradisfrukter, där sagans älva kunde dansa när det var vinter och kallt i Sverige. Solägget är en återfödelsesaga, målad när Europa mörknade mot andra världskriget, vilket får uttryck i Glupska kråkans mörka vingar och hemska näbb som slukar den apelsin som Lasse tappade i skogen här hemma i Sverige, när han följde en fjäril. Namnet Lasse kommer från bilderboken Lasse liten i trädgården, där Dag var modell till pojken som sitter och äter äpple på en gren hos fru Astrakan och lyssnar till Septembers flöjt som samlar hela trädgården.
Glädjen över Dag, som var Elsa Beskows sjätte son, är inspirationen bakom Lasse liten i trädgården. Sorgen över Dag var den personliga drivkraften till sagoboken Solägget, men där gråter älvan över hotet mot hela jorden.
Och jag drömde om det oändliga äppelträdet i påskas. Den son som jag miste när han var 29, skulle fyllt 51 på själva påskdagen. Tack, kära Dröm!
Tack, kära Elsa Beskow för det världsvida ekot i en tusendels sekund!
